en gång för inte så länge sedan
mötte jag ett barn

ett barn som var förstummat

där rösten inte längre bar
eget namn och äring
där dofter få förunnats
blomma färg å fägring

allt var såsom förstumnat


och av allt det skedda blev
en växt så vit som snö
förutan ljus och syre
den förtvinande dö