Där längtan mig ej längre når. Du kysser min tystnad. Jag tacksamt njuter. Nästan som om kärleken alldeles pudervit och sann. Fjäderlätt så som min hud minns dig. Vältrar mig i lenaste poesi. Den som leder mig till skapandets alla rosa nyanser i kontrast med svart ökensand och tårar av bergskristall. Somnar intill mig själv. Alla de blommor som en gång var vi. Nu lufttorkade orkidéer.