tänkte jag ostört, då jag hörde lutans strängar
med ögonen slutna lyssnade jag spänt på vibratot
men tonen var då en ann
hur kan mörkrets furste ha så många drängar ?
helt kollegialt praktiserar de lögner
som inte ens kommer ur en flaskhals
hur än handen slår den
De sitter i baksätet under färden
till ett ödehus, som ligger mellan två grindstolpar i sten
inga änglar slinker in bakom gångjärnen
alla vandrande skuggor, bortåt 99 bast
helt urkramade egen vilja
Dessa arma krymplingar sitter hopkrupna
som fågelungar
tomma skal varenda en
En osminkad sanning rinner aldrig
över dessa torra läppar
för ingen trädgård blommar
där bocken är trädgårdsmästare

sannerligen säger jag eder
de flesta ättlingar, inget annat än missfoster
från dansen runt guldkalven
Vanheder har skrivit sitt namn med blod
över varje lobotiserad sten


minner om Obamas starka tal till studenterna
Trump-en går över lik för sin avans