Redan medlem?
Logga in
Förundrad
ordlöst spirar fröet viker ihop den lövtunna kappan brister knoppen än frostskadad av gryningen vänder sitt ansikte mot solen varje hårt knutet blad rullar upp sig då solfingrar värmer den trasiga huden
Fri vers
(Prosapoesi)
av
morgonstjärna
Läst 92 gånger Publicerad 2020-05-21 11:49
|
Nästa text
Föregående morgonstjärna |