saknar vi förväntan och glädje
befolkas grottorna,

den tid det tar före ljuset når fram
först då vi överfalls av grönska
återuppståndelsen,
och människan passerar bron, finner stranden

hunden som viftar på svansen
snart befolkas sanden
glass sandhinkar rop och skratt
då solen börjar dala
står en kvarglömd parasoll
nedstucken i sanden
och under den ligger en rundmun
kvar på en filt
den snarkar

solen ger drömmar