finner jag sorgliga öden förtätas, då jag läser under ytan
det är lätt att gå vilse, om vi inte har en ängel vid vår sida
oskrivna blad blir lätt solkiga av människohänder
sitter svept i gryningens andetag
känner vemod över förtorkade blad, som smulats sönder

tystnaden behövs för att lättare fånga stunden
rikedom är inte pengar, det är ögat som ser
vinsten med att leva i harmoni med sin omgivning
låter ögat njuta av den skira brokad natten broderat
över oisolerat glas
frostrosorna bleknar då solens fingrar torkar bort
varje filigran av de sköra blommorna