då jag hörde koltrasten
husväggar fungerar som klangbotten
gitarren eller fiolen
på samma sätt i skogen
ekot reflekterade dropparna
de smög in i själen
som en vinge
breder ut sin svalka

ringde grannfrun frågade
bor koltrasten i vedtraven/
den gjorde en gång, såg den
försökt boa på min inrullade markis/
han sitter på grannens antenn
taknocken hos dig och mig
glömde tiden, musik under arbetet
allt går som en dans
kvällsfikat ett äpple
känslan klara en sak i sänder
ingen panik
och veta du mår bättre
innanhavet stillnar
fortsättning följer