du lärde mig de dövstummas fingerspråk

tecknet för blomma och fågel

oändlig kärlek och sorg

fingerblommans vandring över rutan

Aldrig någonsin möter jag din like

aldrig sökte jag dig, trodde du inte fanns

älskar dig oändligt

saknar dig alltid

du är en del av mitt jag

det vackraste förslutet

hjärtat gömmer

bakom vingen

Det finns inga ord 

ångest och tårar ristade trädets bark

vad åren gjorde dig

fasansfulla omänskliga

normal människa har samvete

men inte Vanheder 

du tog emot en förgiftad kopp 

ur hans hand

Du är den ende

öppnar min dörr för

även om du står där

i dina trasiga skor

kärleksfullakramar klokuggla