Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det här är bara början på berättelsen. Trots att den är påhittad, så har den spår av verklighet. Det var två hus, ett mörkt mellanrum, två människor, en bänk och så sol, skugga och så det gröna gräset. Allt det finns i en verklighet nära nog.


Något litet om en ful gubbe - del sju av tio






Han som förväntades stå i gränden mellan de där väggarna, började så småningom uppta min tankar en del. Även om det mera var som en minnesbild än någonting mera påtagligt. Annars var det mest som vanligt. Jag hade gått i sjätte klassen och läsåret led mot sitt slut. Jag hade några bekanta som jag skulle ha kunnat kalla för vänner. Bara att jag träffade dem bara i skolan och om vi sågs ibland på avstånd i den stad vi bodde i och även gick på upptäcktsfärd i så var det inte något särskilt som hände då vi sågs på något håll och jag drogs inte till någon av dem som för att mildra min möjliga ensamhet. De verkade i sin tur inte vilja 'ta första steget' och verkade även tycka att det kunde räcka med att ses i skolan. Jag tänkte inte värst på om den eller den skulle ha haft mig i sina tankar och själv hade jag som sagt syskon hemma som var alldeles tillräckligt av fyllning i mitt liv. I skolan var det som att någon tittade på mig ibland. Det var antingen så länge att jag blev medveten om att någon gjorde det. Bara att jag inte visste varför. Det var litet olika människor i en bänk snett bakom mig, åt ena eller andra hållet. Ibland kunde det vara en kille och ibland var det en tjej. Jag menar att ibland var det någon som tittade tills jag vände mig dit. Annars kunde det vara någon som tittade på mig fast jag vänt mig och den såg på mig en stund och vände sedan på huvudet. Det var sådant som bara hände troligen. Jag fick inte för mig att någon såg på något särskilt vis och jag var inte mobbad eller så. Litet retad ibland bara, som en lek eller så. Jag retades nog ibland själv. Bara ingen särskild och inte värst länge heller. Jag var inte kär i någon eller så. Inte i min klass i alla fall. Jag visste nog hur det skulle kunna kännas, bara att det inte kändes något särskilt. Dagarna mest kom och gick och andra kom eller gick även de. Ibland var det väldigt varmt och solen kunde skina på en lektion eller på rasten. Sedan regnade det förstås ibland, i flera dagar till och med. Då var det bara att klä sig efter det. Du vet, i stövlar och med regnkläder.

fortsättning följer i del åtta




Prosa (Novell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 248 gånger
Publicerad 2020-06-21 16:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP