människor där nöden bor

med en ständig törst

de vandrar genom ett dystert land

har sett genom åren 

hur sorgen vid vaggan satt hos deras mor

men alla ska väckas och med förundran

finna en fackla i handen

som inte kan släckas

alla kommer en dag

åter stå på fötter

barnets läppar kommer att le

även om skuggor ibland

får dem att inte det se