Som om ödet inte vore nog.
Där ensamheten söker tröst hos sig själv.
De femsvansade guldschakaler tornar upp sig bakom sfinxen.
Andas. Hyperventilerar. Andas.
Kristaller pryder drottning av ett stilla regn av drömmar.
Jag plockar evighet från det vitaste av månsten.
Rensar bort vissna lögner från videung, nu så vacker i sin skönhet.
Där sommar finns, så även kärlekstörstande snöleoparder.
Jag sluter mina ögon för att känna ännu mer.
Den tid då det fortfarande fanns du och jag.