Det regnade sällan en fredag, konstigt nog. Fast om det gjorde, så var det bara att gå 'dit' ändå. Gubben var där och som vanligt hälsade vi inte med ord på varandra. Ett tag kände jag nog att han kanske inte kunde tala. Bara röra på händerna och röra olika delar av ansiktet. Han log inte ofta och jag vågade inte le jag heller. Mest väntade jag på att något skulle hända och ibland verkade det precis som om han bestämt sig för någonting. Men vad han än tänkte på så verkade det räcka långt att ha sällskap på platsen. Själv gjorde jag heller inte mycket för att någonting skulle ske. Jag väntade mest, men det hände inte så mycket och till slut gick jag därifrån. Jag gick hem, eftersom det ju regnade och jag inte hade någon lust att släntra omkring när det föll vatten mest hela tiden och även blåsten fått för sig att vara med på leken. Jag stod och dröp av vatten där nere i porten och jag funderade nog mest på om jag skulle ta hissen eller inte. Men ibland var den trasig och hade en lapp på sig om att den var det. Då bara stod jag där en stund och droppade. Sedan gick jag min väg uppför trapporna och då kunde de bli litet våta. Mina stövlar lämnade spår efter sig och jag såg att det fanns spår efter andra som gått där. En vuxen med ett litet barn eller längre in mot väggen, där det gick en ledstång att hålla sig i, stora blaffor till skor, som nog hade tagit in en del fukt också. Det gick alltmera mot sommar och jag gladdes åt att det skulle bli sommarlov. Jag hade nog kamrater i skolan, bara att jag inte fäste mig vid någon av dem. Ingen av dem var min bästa vän och jag var inte förälskad heller. Kanske var någon det i mig, men jag varken tänkte särskilt på det eller ens märkte om någon skulle ha särskilda känslor för mig. Det föll mig inte in helt enkelt. Vad tänkte jag på då? Det var nog mest tankar och reaktioner för stunden.

fortsättning i del nio