Plommonsorbet smälter längs persikofärgat naket.
Karamelliserad ros i sin glaskupa av nyvunnen åtrå.
Spänningen. Den darrar. Så även jag. Allé av lysmaskar visar vägen mot allt det där sagolikt vackert mystiskt. Gräver i min känslobank. Sannerligen, jag hittar min egen genväg till labyrinten till ditt hjärta. Om sekretessen fortfarande gäller ska jag inte berätta om de resor av övergivna korpslott. Lämnar sorgen och saknaden i sin egna kokong. Kanske blir det en döskallefjäril.
Mörkret sänker sig sakta. Utanför mitt inre. Jag putsar min fjäderdräkt, om och om igen.
Det doftar minnen.
Jag doftar dig.