Mitt skrivande
Jag skriver mest för min egen skull.
Det är någon sorts drift jag har.
Ibland är jag nästan nöjd med vad jag skriver.
Jag lägger in texter;
lite här
lite där
lite överallt.
Om någon läser blir jag glad.
Om någon ger konstruktiv kritik,
(vad det nu innebär), blir jag också glad.
Ibland önskar jag att jag
kunde visa mina texter för någon.
Men jag vågar inte.
Jag tror mig veta att någo
skulle snörpa på munnen.
Någon annan skulle skratta.
En tredje skulle framhålla;
"faster Anna hon kan minsann skriva hon"!
En fjärde skulle låtsas lyssna och sedan tala om att det var ett bra försök, och sen säga
"stavas det där ordet verkligen sådär"?
Så jag vågar inte.
Jag vill inte bli fråntagen min lust att skriva.
Jag inser att jag är feg.
Men en dag sitter jag där med någon.
Vi pratar engagerat om vårt skrivande.
Vi läser varandras texter med varma ögon.