Att blanda ihop välbehag med lycka och tro att tillfälligt välbehag på något sätt påminner om lycka är ett uppgivet perspektiv på livet. Det är en människa som nöjer sig med att ses, brukas och tacksamt tar vad de får istället för att kräva erkännande, att lyssnas på, respekteras och ha ett värde som människa och inte ses som ett ting.