Tidigare än regnet.
Hennes egna magiska mysröst.
Att se hennes skönhet i sitt vackraste jag.
Trollbinder det sköra inom mig. Älskling av daggdroppar, de som aldrig rann längs din kind.
Lemurer, som saknadens övervintrande i turkos lagun.
Bron mellan ödet och det puderrosa snötäcke där liljorna väntar.
Nästan lite småkär.
Ödslar inte morgondag med någon annan än du mitt kärleks allt.
Om de vita tigrar någonsin lämnade sitt territorium där inga människor av glas får passera. De öppnar sina hjärtan av sterling silver.
Jag fascineras över hur självsäker du världsvant och respektfullt välkomnar alla väsen så naturligt som bara du kan.
Törs du så törs jag.
Bjuder upp med utsmyckad teatermask. Bling. Bling. Bling.
Glamouren och jag. Vi älskar varandra.
Där bitterheten tar över. Där är jag inte längre.
Mig hittar du på teaterns scen. Inte huvudrollen. Utan statistrollen.
De osynliga stjärnorna. Och stjärna är just vad jag känner mig som.
Iallafall en stund mellan de ögonblick du blundar.