jag går genom tystnadens salar
där enbart din röst den talar
jag försökte, men aldrig blev nog
ingenting förslog
den dagen jag förstod, var dagen jag dog
när arken över bordet jag bredde 
sorgen forsade ut, boet jag redde
jag även på britsen fastspänd låg
i dina ögon smärtan jag såg

de som skadat dig friade får gå
kan varken förlåta eller förstå
varför sanningen dölja
såren blir djupare än havets bölja
bortom fasorna ännu rysligare finna
präster och profeter skapade en hinna
mellan dikt och verklighet
en ohygglig osannolikhet
kopiornas kopia nya
färggrannare än kapitalismens lya
hästens stallplatser
blev månglarnas rastplatser