kärlek är när vi skriver i sanden där tårar bildar mönster. det lilla fröet spirar ur jorden, så kommer handen som rycker upp och stampar på det
Hur kan människor födas utan ljus? mörker lockar ofta kryp. kommer aldrig förstå människor som medvetet gör andra så illa
de tar ifrån en levande varelse livsglädje och ljus. barndomen blir aska

varför får inte barn vara barn. Läste i Metro om att våldtagen 12-åring födde barn, den 58-årige mannen åtalades. den fanns inget släktskap eller så, men de kände varandra, men det är inte alltid krypen som sopats under mattan kommer fram i ljuset
vem har inte hört talas om den unga kvinnan i ett Europeiskt land som hölls inspärrad i en bunker, som födde flera barn åt sin egen far? det har senare uppdagats fler liknande fall.
mörkertalet är alla övergrepp som sker inom hemmets väggar i en sfär av anhöriga en far, en mor, en bror eller en syster. det är inte alltid en liten flicka är offret, det kan även vara en liten pojke

hur många liv ska offras på framgångens altare? och alltid är det de sköra och utsatta som offras då money rules the world. det är så lätt att blunda då vi ser såren. är det bara till jul och speciella tillfällen vi köper oss tid och kärlek från familj och vänner? glömmer vi att de finns där och vill bli sedda. kölden breder ut sin kappa över Sargassohavet med vimmeldjuren under ytan
är det då vi sitter där på tåget och ser mörkret kommer utifrån och krälar in genom fönstret? lapar i sig varje gnutta ljus som droppar in via en glipa mellan glaset och karmen

är det då vi upptäcker löften är till för att brytas. det är då vi inser vad en gammal sanning säger. "Familjen" väljer vi inte men vännerna och kärleken.de kväver inte våra ord och drömmar. Är det då insikterna och väggarna kryper närmare och växer till en långvarig depression. Den utvecklas på gott eller ont beroende på vad vi har på fötterna, våra samlade erfarenheter

den trygga barndomen är en livboj. den blir ett skal, en rustning inför olika fallgropar. I barnet är vi alla lika, fattiga och rika. Vi är tomma kärl som små, våra ögon är blå. Det är så viktigt med handen som helar såren, torkar tåren då vi faller omkull i gruset, när vi springer på starka ben över spången till andra sidan. Om ingen drar upp oss, när vi faller blir ångesten minnet vi bär med oss, kanske livet ut

den som har grunden att vila foten på, när isen brister mister aldrig tron då vi faller. även om, även om slagfälten från förr öppnar sin dörr. Har vi inte grunden, betyder en enda hand ljuset för själen. Den kan dra oss upp på torra land. Så vi tror på livet igen, så vi kan se ljuset igen. Hoppet om att kärlek och lycka finns även om stunder varit mörka