Som att arbeta vid foten av en aktiv vulkan

och dessutom vara avskärmad från folket på stan

Utbrott kan ej förebyggs ty de kommer och går

Det är ytterst få i landet Sverige som ens förstår

Jag är inspärrad i avspärrningens trista enklav

Och där drömmer jag om öppna landskap, frisk luft och hav

Om spatserturer i grannskap där jag inte är slav

Jag minns ännu allt det underbara som livet gav

Dessa osynliga bojor proletärerna bär

Alla underliga nojor som var dag frodas här

Denna verklighetsuppfattning, som ett ultrabeskt gift

ger mig inre utslag medan jag gör ännu ett skift

LARZ GUSTAFSSON 3/7 2020