Surikaternas drömmar balanserar fortfarande på morgonens dagg. Ju mer jag fantiserar om dig, desto mer längtan av beröringens törst och jag gör mig osynlig igen. Glömskans täcke smeker lent, men lömskt. Vilar i våra slöjmoln. De rosenblad på allé av leenden, nu utspridda. Så vackert så rent. Blåser lite lätt längs din kropps konturer. Om du vore här. Fjäderlätt du ser på mig med ögon av paradiset.
Om jag får låna dina kyssar skulle du känna vad du gör med mig. Lägger ifrån mig poesin och låter orden få älska ifred. När jag återvänder till verkligheten. Din blick gör mig naken. Mitt hjärta slår för dig, min älskling av glittrande hav.