Han funderade över allt han inte längre kunde göra. Som att gå långpromenader. Klättra i berg. Segla över Atlanten. Tillexempel. ”Det gör förbannat ont i knäna. Och så blir jag så trött”.
Beklagade han sig inför sin hustru.

Hon såg på sin make. Lyssnade till hans ord. Sen sa hon klok och självklar som vanligt:
”Det är klart att det är lite synd om dig. Men är det ändå inte bättre att du tänker på det du faktiskt kan göra. Att du koncentrerar dig på det. Du kan ju tillexempel sitta här ute och njuta av utsikten. Du kan dricka kaffe. Vin. Whisky. Åldern kommer vi ändå inte undan”.

Hon slog ut med armen och visade på bohuslandskapet, på fjordens vatten.
”Och du kan fortfarande spela på din klarinett. Du kan plocka blommor. Se på fåglar. Lyssna till dom. Och så kan du stryka mig över håret, smeka mina bröst. Och så kan du kyssa mig”.

Sa hon.