De utsträckta vingar av krackelerad frostad agat och ljuvligaste facetterade rosenkvarts som älskar bärandes av den luxuösa flamingon. Med tiara av daggdroppar av is hon ståtligt flanerar över kungariket, som om det vore hennes eget. Vilsna tårar är ingenting för denna primadonna. Som ballerina i sin puderrosa glans hon svalt nästan på gränsen till kallt blickar ut över ett hav av sin publik, som inte finns. Men hon utför sina rörelser graciöst i perfekt harmoni och hon dyrkas under ett stjärnfall av applåder. Himlens applåder. Där änglavingar beskyddar och kärleksfullt omfamnar. Som om de bar flamingons vingar av ädelsten. De får gråta. Det som förenar agat och rosenkvarts i ett himmelrike i din blick. Att smälta samman saknaden och längtan, sorgen och lyckan. Skönhet och vishet. Hon sluter sina ögon för sista gången och färdas över magiska nätter och flärdfulla dagar. Alltid med dig i mina tankar, mitt hjärta. Jag drömmer dina drömmar. Du lever ditt liv genom mig. Våra andetag. Jag andas in. Du andas ut. Jag stundom stöter bort mina känslor. Känslor av okontrollerande vanmakt regerar och min svaghet håller mitt hjärta i sitt grepp. Jag stänger aldrig speldosan. Hon står vid nattduksbordet. Min blundande ballerina. I sin puderrosa glans. Med drömmar av bladguld. Minnen av sterling silver. Till applåder som aldrig tystnar. Nu ej längre de för trånga ballerinaskor skaver. Och stjärnfallet ingen kan ta ifrån dig. Star quality. Du bar din tiara högt. Som den drottning av gudinnor du var. Tills du mötte ödet och glittret försvann någonstans bland förvildade snöflingor som blev till rinnande lava i ditt blod av frusna gredelina drömmar. Som en skyltdocka utan sitt skyddande glas. Men jag minns den du var före regnet. Det betyder allt.