Överhöljd av sjögräs
låg staden där
en dag hade dammluckorna öppnats
dränkte staden och människorna
det enda som synligt var
några tinnar
och ett kyrktorn som sträckte sig
mot himlen
Det märkliga var i ofärdstider
ringde klockan i tornet tre dånande slag
för att varna de jordbundna
Genom sekel efter sekel
fogas nya drömslott till
tills de lyftes
fram till ljus och verklighet