När du skrattar
darrar jag,
för hjärtat bankar.
Sedan ser du på mig
och frågar:
Vill du följa med på fågelskådning,
men min mun är låst,
orden är klistrade i halsen,
och när jag försöker nicka ja,
så har jag en järnstång
i stället för ryggrad.
Det är då du sträcker ut din hand,
och mjukt
pekar ut vägen till paradiset


*
Dikten uppläst



Kontakt och kontroll

LÄS -Poesi är tät-