De två namnen jag fann längst ned
kommer jag ännu ihåg
Det ena höll i hand fula ord och svordomar
blir varken ledsen eller förvånad längre
inte märkligt då bilderna försvann
På gränsen mellan galenskap och geni
står vaktmästaren i ett ingenmansland
med en kappa lånad

Tala om väderförändringar
akta dig för dem klokuggla
jag är betydligt tåligare numera
får ångest veta du skulle vara ute i det ovädret
igen
då människor inte bryr sig trampar den
som nyligen rest sig ur sjukbädden
stora omvägar måste gå