framför brasan sitter han där
med fötterna på stolen
kronan på sned
kejsaren utan kläder
fiskarmåsar kretsar skränande
runt bilden som ligger på bordet
utan att se

den skyddslöse

den som inte levt smärtan
får inte döma ut andra
förstår den inte. men den som brustit
flera gånger har lärt sig sinnets materie
lärt sig vad det tomma rummet består av
och vår egen kropps tyngd
vaggar vind i varandet

när vi öppnat dörren går det aldrig mer stänga oss

det blåser omkring oss
tvättar såren och blåser dem
helar oss
Skam över den som korsfäster andra
alla ska veta att den som brustit
många gånger i tider fler än denna
har fått ett hjärta som är starkare
brinner mer än andras
ty smärtan bryter ned våra skal
vi blir hudlösa
sedan oövervinneliga
För våra hjärtan ska förmå brinna
måste vi även känna smärta
och förstå den
Kunskapen alla söker går inte att få
om vi enbart ser jaget
men om vi ser inom oss
all kunskap finns där
möter våra ögon när vi öppnar dom
vi bär på omätliga
gränslösa djup inom oss
när vi funnit vårt hav kan vi säga
vi har funnit vår sanning
vi har mött själen vandrande
på kärlekens stigar

där vi blommar
med oräkneliga kronblad