du dina vingar över mig breder

Lutar min panna mot ditt bröst

hör dina hjärtslag och lugna röst

Lägger dagen i skålen till randen full

livet är scenen där vi slutar som mull

inte alla till behag

men var sann mot ditt eget jag

En vän eller den du älskar

känner dig som du är

har dig ändå alltid lika kär

Vi växer till slut upp och vi lär

vingarna livet ut oss bär