Så många gånger vi har mötts under olika omständigheter.

Vi har en kemi som stämmer mellan oss och det vet vi så väl också.

Har vi någonsin pratat om en framtid tillsammans? Du vill ju inte stadga dig säger du. Det vill väl inte jag heller riktigt på en gång, men jag vill ha dig i mitt liv. Det vi har ihop är underbart. Jag trivs så bra med dig.
Jag vet att jag har lite arbete framför mig men jag ska trassla upp alla nystan som finns i mitt liv. Och att skriva detta är ett steg på vägen.
Jag har alltid tyckt om dig, oavsett om jag har haft pojkvänner eller sambos. Men vi har ju alltid varit på olika nivåer. Det jag hoppas på att du inte stänger mig ute nästa gång du blir deppig, utan att du pratar med mig.

Vem vet, det kanske blir vi två i slutändan. Jag skulle inte backa undan….

Jag har varit väldigt kär i dig och än idag har jag starka känslor för dig som alltid kommer att finnas där. Det är väl en slags kärlek jag känner för dig, men jag vågar inte släppa fram den.

Jag är lika glad varje gång jag får prata med dig eller träffa dig om bara för en stund. Du kan få mig att må bra men du kan också få mig att må dåligt… Komplicerat, eller hur?

Jag vill gärna veta vad jag ska göra med mina känslor, om jag ska försöka dämpa dem eller ska jag öppna mig mer?