I ena stunden
är jag utanför i dansen,
i den andra viftar hunden
snällt på svansen.
Själv eller en av alla
kan man kalla
ödets fråga,
och att våga
fråga först
och sedan svara
kan ju vara
allra störst.
Jag vankar här
i obalans,
men tar min chans
när
världen manar på
att stanna upp och stå,
och sedan gå mot målet,
att bara fylla hålet
där jag tänker,
tills lyckoljuset blänker.


*
Dikten uppläst



Mål & mening

LÄS -Poesi är tät-