Någonstans mellan nuet och dået
hörs mumlande röster
snötyngda
Isen har lagt sig mellan skarvarna
i tiden

någonstans i det innersta
flödar genom hjärtflimret
en saknad
en andedräkt
Den vindpinade blåsten
sveper genom tystnaden
i tiden

Står svajande i blåsten
och minns
ser rakt ut i Intet
medan rösten sjunger
i mitt blod