Jag ser ibland tesen att dikter utgår från känslor. Själv var jag länge fixerad vid emotioner innan LC fick mig att ta dem med en klackspark.

Vi kan gissa att känslor trycks tillbaka i samhället och att en del reagerar med att övervärdera känslornas betydelse.

Känslor är en del av psyket, men människan består av kropp, psyke och ande. En dikt kan utgå från vilken som helst av de delarna. Skriver vi inte för att hitta oss själva och skriva utifrån vilka vi egentligen är?