I resväskan bevaras det vackraste livet har
men även de svartaste tar även där plats
väskan har blivit sliten, men kärleksfullt vårdad
gångjärnen har måst bytas ut
efter alla gånger locket öppnats
Försiktigt öppnar jag locket
för undan silkespappret
och lyfter upp din vackra själ
och tårarna rinner.
hur kan någon göra så mot levande
så mycket sorger det finns,
sluter min ögon hör kakofonin
Den som tror på att Gud finns
mumlar en ramsa och griper livbojen
klamrar sig fast och sjunker till botten

men din röst bär över vågornas kam
simmar som sjöjungfru mot ditt ljus
varje gång jag behöver det