När ljuset intar mörkret.
Skrubbsår vidrör något sårbart.
Inom mig hon dansar.
Till tonerna av vindspelet.
Skålar i champagne fastän nyår allt för långt bort.
Så också hyacintens tårar.
Men vem gråter över de vingklippta sagornas drömmar?
Nu när den höst som nyss vaknat ändå kommer somna in.
Dagar av längtan. Trånande nätter.
Oftast ett regn, du tröstande månsken.
Samtidigt smälter sterling silver till ett smycke du bär runt din hals.
Samlar snöflingor i gårdagens vinter.
Sammetslen och vackrare än någonsin.
Ändå på sin vakt.
Vem vet vad som gömmer sig bakom blick av is?
Kanske ett paradis, kanske en dröm.
Varför chansa?
Frotterar mig bland sagolika väsen.
Din närhet flera drömmar bort.
Men när jag känner din ömhet.
Jag darrar till.
Samtidigt som vi nynnar till samma melodi
där ömhet föds och rädslan ebbar ut.
Månskenets lyhördhet.
Somnar med lodjurets tassavtryck på kudde av snö.
En kyss för mig till drömmarnas värld.
Kanske två.