Solen står lägre
 och aftonklockan slår tidigare
skuggor ligger som breda lastbilsdäck
över vägen
där trädkramare står 
Solen slår inte längre hårdhänt
 sommarjabbarna kippar efter syre
handskarna har nu fått en softad ton
Höstens klara dagar
 gömmer vi bakom revbenet
det är nu förvandlingen skriver
med bläck rött som blod
varje åderblad sprängfylld av liv