tidigare var vi skugglösa
åter strövar dimmornas ande
med långa kliv över heden
darrgräsets våta vippor renar vår själ
då lyfter vi som legatobåge
tyngdlösa mot skyn
Hjärtat slår, för vi ska överleva
vi blåser själ i våra drömmar
sätter läppen till tonen
och flaskan börjar att sjunga
långt där borta skönjer vi
byn saktmodigt sveper omkring sig
höstliga skruden