mumlar jag inom mig när jag sitter på vårdcentralen och kollar in de upphängda nyheterna som rullar på väggen. en storbildsskärm är vilsam för många. efter en sommar och höst fylld av stress och ett virrvarr av arbete varvat med kollapser och synapser som storknat av värmehavet är jag helt övertygad om att blodtrycket måste slå i taket och bestämt mig för att stilla min oro. dessutom har katten simmat fram och tillbaka i strömvirvlarna och somnat nära på bums då händerna släpptes vid hemkomsten. äntligen går det mot vinter det går äntligen att andas i det svala vädret

medan jag slötittar och väntar på min tur kollar jag nyfiket in mina "grannar". borta vid kaffeautomaten sitter en färgad man och in kommer genom de självöppnande dörrarna en kryckförsedd äldre man med ljus i ögonen. den sittande mannen öppnar ett samtal med den andre. de är tydligen gamla bekanta. den kryckförsedde demonstrerar och talar om att det är en gammal skada på knäet och lyfter upp benet och då ser jag att byxbenet fladdrar han saknar sitt underben. han fortsätter att berätta att dom gått in med en kamera för att se om det fanns något att göra. det mest fantastiska var hans nästa kommentar: " nädå det går bra jag klarar mig bra. ska byta ut min rullstol den är utsliten. " i tankarna ser jag honom komma susande på två hjul nedför någon backe. han har den där viljan som de flesta av oss behöver ha i vardagen. att vara glad för det man har och att veta att man klarar av sitt eget liv trots en stor fysisk förlust. möjligen har han en benprotes någonstans. men förmodligen får han bättre träning så här än med en protes det kan uppstå komplikationer. det påminner mig om mannen och föreläsningen jag varit på : rekommenderar att läsa om honom. vad är egentligen normalitet?
Läs om Mikael Andersson i texten. "förebild" född arm- och benlös men inte hopplös det finns även att läsa om honom på nätet.

så var det äntligen min tur att få det dystra domslutet - med blodtrycksmanschetten om armen får jag först sitta stilla i 5 minuter innan sköterskan kommer tillbaka och pumpar upp manschetten. när hon läser av resultatet säger hon med glimten i ögat. du har inget att oroa dig över - du har ett blodtryck som en tonåring ! tala om Hermes vingar på skorna. misstänker dock hon överdriver, de brukar vara ömsinta systrarna.

meningsfull träning i livsmod, självinsikt och hälsa är lika viktiga allesammans.

låt oss vara ett hjärta för varandra. kärleken är större än oss själva en gåva för livet.