Vem var den moder du diade
i barndomens vår
var det vargen liksom Romulus
och Remus
styrka och framgång oraklet dig siade
du höll fram din sotiga hand
stäm fiolen inte strängen brister
tungsinnet grubblar över slitsamma år
stråken över trådarna rister
slagsmålet med björn och vinter
Oavsett vardag eller söcken
varje morgon stegar du upp,
aldrig du slinter
vare sig sol eller töcken

när stjärnor bleknar och dö
slumrar du på risbädd i eldskenets glans
tills gryningen skälver på myr och sjö
vinter kröner dig i glimrande krans
då flingor bjuder upp till dans