Arla höstmorgnar
det är då gryningen andas
och rök stiger ur jordens mun
det är då gryningen speglar sig
i flodens silver

det är där på gränsen
mellan natt och dag, före solfingrar
torkar bort dimmorna
du kan urskilja dem 

älvorna som dansar tåspetsdans
över flodens vatten
deras böljande kjolar virvlar
de dansar invirade bland slöjor
minsta vibrato, en främmande ton
andas sakta så de inte flyktar
och deras silverskratt försvinner bort

 mellan fur och gran