vilken underbar upplevelse flyga under molnen
300 meter, svävandes milsvid
liksom örnens vingespann
lyckans ögonblick iklädd varma kläder
kallt men kärligt se jorden uppfyllas
svävande tyngdlös känna vinddraget
höra viskande vinden
En underbar fantasi
tacksam stå på fast grund 1)
en fullblodsutopi, en önskan lämna jaget
river isär slöjan misären
första trappsteget, tilliten försvann
fann lånarna biblioteket
men i finare kretsar kutym
lägenheter lånas ut till verksamhet
av obskyr karaktär

stolen av bomull och maskrosfjun
flygande Jakob fanns bland eleverna
helt otroligt rösten kändes igen
musiken orkesterkungen spelade
bordade centralststionens perrong
väntande ansikten inför tågets avgång

heder och ärlighet beskattad med lögn
varför skriva sanningar då sinnet berättar
skänk oss motgången, mejseln och kedjan
vägen till begynnelsen


kunskaper kommer sällan med taxi
de fordrar år av landsflykt på tåget
visst har vi lärt oss vårdens för- och nackdelar
lantbrukardottern "släkt till släkten"
att se hennes omtanke om de sina, lönen hon fick
satte taggen i hjärtat mitt
hjälper gör vi numera
när en kärlek till oss känner
då vårdade jag/sommaren 2018/ vännens husdjur då hon var
i hemlandet (de är 10 stycken, tillsammans
med mina 7 blir man ganska slut)
men inget det betyder, bara vi hjärtat lyder
hon är värd all hjälp hon kan få
god omtänksam kärleksfull
mot sina närmaste och vänner
då vill även vi hjälpa till


1) Min manliga motsvarighet är helt
införstådd med min höjdfobi. Det är
något vi talat med varandra! Den
grundlades när jag var ca 5-6 år. Då tvingades
jag att klättra nedför en stege från andra
våningen med skräcken hängande på ryggen.
En fobi går att arbeta bort om man exponerar
sig inför den. Det har jag gjort medvetet.
Så den är inte lika allvarlig som förut.
Men att flyga på det sättet är helt uteslutet.