Gröper ur sagonätter.
De som fick mig att vara mig själv.
Vem är du bakom ditt egna regn.
Som skyddande skal av kronärtskocka.
Det mjuka inuti.
Så även jag.
Betyder inte drömmar mer än fantasier.
Vem vet.
Ljus choklad smälter.
Njuter.
Skumbad.
Och hennes hav.
En gnutta sammanhang dalar som konstsnö.
Även om mina ord stångas som kronhjortar.
De böljande meningarna jag hoppas smeker.
Vid din sida.
Utsikt över champagnefrukost.
Ett stilleben.
Kittlande stränder.
Snäckskal.
Bildar ett halsband.
Dess vita.
I härlig kontrast.
Mot min solkyssta hud.