Av de som bara stod och beskådade.
Som en annan ofrivillig teaterföreställning.
Av de som bara stod och lyssnade.
Som en annan påtvingad konsert.
Av de som bara inte gjorde något.
Som en annan, som slutade existera.
Av de som bara skrattade.
Som en annan som fanns i en spökstad.
Av de som bara spottade, mobbade, förnedrade.
Som en annan som bara tog emot.
Av de som bara satte skräckens klor i en.
Som en annan där rädslornas palats gror.
Av de som bara kunde gå dit utan problem.
Som en annan som var proffs på att variera vägar till skolan utan att bli sedd.
Av de som är dem. Deras liv fortsatte.
Som en annan som stannade till i kvicksanden och kom. Ingenstans.
Av de som bara stod utan att ingripa kanske har egna barn nu.
Som en annan som inga barn har.
Av de som vars barn ska gå i skola.
Som en annan hoppas de slipper samma helvete.
Av de som ska lära sig av kunskapens träd.
Som en annan inte gjorde jag hoppas ni känner trygghet.
Av de som era föräldrar gjorde.
Som en annan overklighet. In i nästa.
Av de som blundade.
Som en annan. I världen ingenting.