jag försökte skruva loss orden ur sina socklar
och titta in där bakom,
vad som fanns där ordet en gång lyste
men när jag grävde mig in på baksidan av ordet
så kände jag hur min kropp sjönk in
sänktes ner i en svart sjö utan några reflektioner
ett mörker som omslöt mig

när jag kravlat mig upp på land
skruvade jag i orden i sina socklar igen
såg dem lysa
såg hur deras ljus vällde ner från
berget och sköljde över människorna
och deras myllrande städer,
högblanka skyskrapor och avenyer

vid människornas vägkorsningar stod glödande trafikljus
med alfabetets algoritmer i sina kretskort
dirigerade trafiken som strömmade fram
ett rytmiskt flöde
ett glittrande kärlsystem
av verbala strömmar som lyste i natten