En grubblande liten människa
En sån som jag, en man som mig
Där sömnen blivit ett hinder och
Jag sitter vaken i tystnaden

Men det kan ju vara rätt mysigt ändå
Att få ha natten för sig själv
Det är rätt praktiskt och så
Att slippa allt väsen

Och många är tankarna
För många och för röriga
Men ur kaoset föds kanske något bra
Annars vet inte jag

Jag skriver och målar
Tecknar ner inspiration
Kanske löser något korsord
Radion står förstås på

Mitt fokus numera
Är att leva varenda sekund
Kanske jag kommer att dö ensam?
Men jag kommer dö leende

..för även om ingen saknar mig
Så kan jag ju alltid vara tacksam för
Att jag saknade inte många
Men att jag hade förmågan att sakna någon.