Korpens nynnande.
Melodiöst sentimental.
En brödsmula stor som äkta juvel.
Hon plockar upp den.
Med näbben.
Osynlig.
Inför sig själv.
Men ändå.
Den lätta kyssens bris.
Så harmlöst klingande klar.
Såsom renens bjällror.
En stjärnklar midvinternatt.
En njutning.
Så skör.
Kärleksfull magnolia.
Självtröst.
Hon sluter sig inuti sin mussla.
Och öppnar sig inte förrän
kärleken omsluter henne,
och havsanemonernas
böljande rörelser,
vaggar henne till sömns.
I en värld där vildrosorna
aldrig slutar dofta.