Dokumentären om Hugo och Rosa,
ren poesi fast berättad på prosa.
Livet som syskon de levde tillsamman
i samma stuga med sorger och gamman,
lantbruksarbete och frälsningsmusik
och med sitt sikte på himmelrik.

Hundraårsgamla, då väntade vården.
Hugo och Rosa kom bort ifrån gården.
Skröpliga, svaga med bräckliga sinnen
men med en levnad med härliga minnen
fick de besöka sin stuga igen,
nästan som vore det himmelen!

Rosa får insomna, ljus som en ängel.
Blomman som vissnar på sviktande stängel,
humlan som surrar i dikesrenen
får illustrera den filmiska scenen.
Hugo betraktar så Rosa en stund.
Snart är det dags för hans egen blund.

Hugo och Rosa, ett mönster för många,
glada och nöjda trots villkoren trånga;
vedspis och vattenbrunn, lampfotogen,
utedass, foton på chiffonjén
och med ett hopp om ett himmelskt hem
liknande detta, väntande dem!