Varje gång jag läser dina minnen
förstår jag inte varför trädgårdsmästaren
inte såg skönheten hos din knopp
då den spirade ur mörkret upp
Flugmannen är inte farlig
Då vill jag spänna upp mitt paraply
intet regn får mera falla
över din panna
då blir jag lycklig veta
du får slå ut och blomma
som avsett är