Frostrosor blommar på våra fönster

de växer sig större för varje natt

snart har vi en rosenträdgård

att vandra till gryningens röst

minnen vi kan andas på

en del kryper bort och försvinner

andra tassar runt bland rosorna 

vare sig minnen är onda eller goda

finns de där med oss

de goda är grunden

och då går de onda att leva med