(Om bilden.
Som du kanske ser, eller kanske inte, är den tagen något utanför gamla stan, och med den lilla staden i ryggen, har du kajen med båtar i olika storlekar, vanligen lägger sig kryssningsfartyg vinn om att säkra en plats där innan flytetyget 'skaver kaj', någonstans längs dess långa sida.
Har det fallit dig in att bara 'mindre båtar', har sådana där av plast eller trä hängande saker utmed sidan, för att inte i onödan krocka med andra, mot sig sin bredsidans existens?
Bilden är en detalj av helheten.
'Världen är så stor, så stor, Lasse, Lasse liten, som det väl sjungs i sången?)

Jag undrade så var lukten kom ifrån.
Så fort jag hade fingrarna i närheten av snoken, kom lukten som ett sådant där expresståg och slog omkull mig, som stod jag vid perrongen och väntade på pendeltåget.
Du vet, som i Upplands Väsby, när gula faran tuffar förbi mot eller från Arlanda.
Sträckan Arlanda-Stockholm utan uppehåll för annat än möjliga 'hinder i spåret'.
Självmördare gör sig bara besvär, det är hinder i metall på var passerande bro. Men varför hoppa från hög höjd, när det går precis lika bra att ställa sig på spåret, i hjältepostition, som i startblocken inför ett lopp på hundra meter eller om det nu är '400 meter häck'.
Jag skar lök, åtta stycken närmare bestämt, till mindre bitar att lägga i stekpannan cirka hälften och den andra halvan i en hoprullad påse att lägga i kylen.
När den är 'kall nog', förpassar jag påsen i hoprullat skick till en kallare plats, frysen alltså.
Till slut, dagen efter, drog jag mig så till minnes, att jag bara dagen innan, skurit lök.
Trots att jag något tvagat min händer 'femtioelva gånger' sedan dess, nog satt 'doften' av äventyret kvar i mina fingrar.
Att läsa lönar sig illa, om en håller i boken nära anletet.
Nej, långt ifrån bör det vara.
Till och med Petra, som aldrig tar frivilligt i en bok, skulle dra sig för att våga sig på detta.
Ändå har jag utsatt henne för att hålla henne tätt intill mig stundom i kvällen. Hon har inte så mycket att säga till om där, hon gör sin tjänst som kramdjur den resan väl värd.
Det är just det med kramdjur, jag vet inte alls vad de har för uppfattning om oss människor.
Om djur nu över huvud taget tänker alls, kanske bara är som en uppsättning instinkter.
Du undrar vad Petra är för ett djur?
En puma, en svart puma, pälsen glänser så i skenet från en lampa.
Den är mjuk som sammet och... vaddå?
Sammet brukar vara underlaget till medaljer och ordnar, att fästa dem vid, då den kuddlika och kanske hjärtformade saken hänger på en vägg eller ligger i en hylla i väntan på att åter göra tjänst.
En sådan där dammsamlare i klart blå, röd eller grönt tyg.
(Lusten att skriva bryr sig sällan om var orden kommer ifrån, vilken en eventuell handling är eller om lusten att skapa bara behöver en klump formbar lera att som arbeta med)
Var var jag nu?
Du ser, du fick mig att som tappa tråden alldeles.
Den medaljen i tyngdlyftning behöver ingen plats på kudden.
Det är en plakett förresten och den har eget stöd bakom.
Det som ser ut som blekt guld är mässing och diplomen sitter på väggen, inte heller de skulle vilja uppta plats på tyget.
Jag vet att jag borde göra paj på mina gröna små äpplen, det har bara inte blivit av.
Jörgen har inte hört av sig och Göran ligger på sjukhus i Sälen med brutet ben. Oroligt vankade av och an i korridoren Sara.
Halva släkten bor ju i närheten, men de var inte synliga alls så länge Sara var i krokarna.
De ville nog inte henne vidare störa.
Sanningen kan det nog vara litet si och så med, men hon är helt enkelt en kvinna som är 'litet för sig'.
Vem är inte det, om du tänker efter?
Var och en är nog sin 'egen bästa dräng' eller grävare av grop för envar att så möjligt trilla i.
Det litet tröttsamma med människor som ringer 'mitt i filmen' eller 'mitt i natten', på lördag mot söndag och hotar med att ta livet av sig, är att en 'ingenting' kan göra själv.
Det är ju int så att den uppringande bor nästgårds eller så, utan det är minst två kilometer eller fem eller tvåhundra kilometer mellan.
Den uppringande vill mest 'ha någon att tala med just då', så istället för att ringa 'jourhavande präst' eller 'jourhavande medmänniska', så blir det ibland 'jourhavande enda eller bästa vän'.
Att en själv aldrig skulle komma på tanken att själv yttra ord som 'jag ville bara höra din röst'.
Beror nog på att just röstens klangfärg sällan kunnat göra mycket för ens egna möjliga själsliga kval.
Även om de finns där stundom, är en väl kapabel om att sätta på musik, gå ut i kvällen, greppa en bok eller bara ligga och studera det svagt visandes mönstret i den vita tapeten?
Simon Templar tog nog en tur med bilen, om det knep ordentligt i maggropen. Han hade nog att välja mellan detta och ett glas ljummet, eftersom det är så svårt att se vägen mellan spritdimmorna.
Ett problem hans roll som karaktär i serien om J. B. inte vidare tycks ha haft problem med. Böckerna om S. T. eller Helgonet, som han visst också kallades, känns lustigt nog stundom som en smula 'efter sin tid'.
Fast åter ibland kan en bok faktiskt kännas som 'en god vän', trots att en troligen vet 'hur det slutar'.
Trots att den eller den är skriven som en rysare (eller på engelska 'thriller', vet int vad det heter på franska), en själv vet ju bara att om det är en återkommande person, såvida det inte är 'flickan som var ett spöke', nog överlever, åtminstone till nästa bok.
Ibland dör hjältan slutet och då kan en ju se att även en huvudperson, och inte bara birollsinnehavare har oturen att 'kila vidare' in i historiens mörker.
En del människor som har för avsikt att verkligen ställa sig och stoppa pöktåget, särskilt en råkall och dimmig natt, brukar inte ringa först.
De skriver en lapp, ett brev eller ger fan i att avge någon vettig förklaring till att de velat byta ut gitarren mot en harpa.
Den människan är vänlig nog att låta en se hela filmen till slut och först senare få ett samtal som 'skakar ens innersta'.
Den som ringer i telefonen eller ringer på dörren gör det inte för att de kommer från ett lotteribolag eller ens från 'Vi (i grann samverkan) gangsters i trakten', utan just för att meddela att



(Texten har legat i utkast
sedan 2020 12 13)