Du går där alldeles ensam genom snön

in i en skog full av tall och fur

du stannar upp och allt du kan höra är tystnaden

en kylig bris får grenarna att släpp ett snömoln

som lägger sig som en hinna över din kropp

det är en helt magisk vinterkväll

en uggla sitter högt upp på en av grenarna

den tittar ner på dig och hoar misstänksamt

det sprids en sorts ödslighet bland träden

när deras skuggor blir allt längre där i snön

allt ljus där i kvällen kommer från månen

den sprider ett rosa skimmer över markens vita

kylan börjar leta sig in i allt djupare i din kropp

men du liksom är ändå fångad av stunden

verkligheten har aldrig varit verkligare …än just då

Copyright © AndLou