Dimmornas ande lägger en tung hand över taken
mumlar tungsint
Nutidens människor vill gärna nå
det förlovade landet utan att gå genom vildmarken
Han vänder sig vresigt om
blåser ut bolmande rök
som slingrar sig runt gatubelysningen
Ett radband apelsiner lyser matt
svävar över trafiken
Därpå suckar han, faller ner i mörkret
intill döden trött
Och när han vaknar öppnar bröstet
låter mörkret läcka ut

gräs är alltid gräs, det är inte grönare på andra sidan
förstår aldrig människor det